Är det viktigt för dig, hur ditt kaffe smakar? Eller är det en dryck som mer går på slentrian där den egentliga orsaken till ditt kaffesörplande är koffeinintaget? Kaffet är sannolikt den viktigaste och mest sociala drycken som svensken samlas kring, på de dagliga fikarasterna, i hemmet, vid mötet med vännen på stan, som avslut på en bättre middag. Personligen så bryr jag mig onekligen om kaffebönornas kvalitet – och jag vet precis när detta blir som tydligast.
Av. Niklas Jörgensen
Jag är en kaffenörd. Min kaffeutrustning består av tre viktiga pjäser; kaffekvarnen Isomac Granmacinino, bryggmaskinen Moccamaster och så den halvautomatiska espressomaskinen Francis Francis X1. Den likasinnade känner säkerligen igen sig i ovan nämnda samling och vet samtidigt att det inte bara är att göra en kopp kaffe på morgonen, utan det kan lätt ta sin lilla stund. Vilket ofta innebär att de flestas uppfattning om att kaffe och tidig morgon hör ihop, de facto blir ett steg jag står över. Kaffe får nämligen gärna utvecklas till något av en ritual för min del och det essentiella vid kaffedrickandet är njutningen av en färskmalen kopp. Helgen är således det ultimata tillfället att njuta kaffe när tiden ofta är mer generös. Eller kvällarna för den delen.
De två faktorer som är mest väsentliga för hur jag uppfattar ett kaffe är aromerna i doften samt mjukheten i smaken. Men mjukhet får gärna vandra hand i hand med kaffebönans naturliga syra, som den etiopiska arabicabönans. Till espressomaskinen är syditaliensk rostning favoriten. Detta då det passar så otroligt bra samman med blott en liten sked socker. Det liksom rundas av på ett fint vis samtidigt som nyanserna lyfter. Dessutom är creman oftast rikare i denna rostning (större dos av robusta-bönan) vilket också passar till ett stänk sötma.
I samband med att jag startade på Livets Goda så kom jag i kontakt med det relativt nystartade Kafferosteriet Koppar och fick provat deras färskrostade kaffe. Något som resulterat i två stående prenumerationer på kaffe som skickas hem i brevlådan var 14:e dag. Etiopiska hela bönor samt ett kuvert med malda bönor av typen arabica mellanrost.
Färdigmalda bönor i 500 gramspaket från livsmedelsaffären har sällan varit favoriten. Oftast har de tappat fräschör så otroligt fort, om de ens haft den och det är när en sådan kopp dricks som jag inser att kaffe handlar om så mycket mer. Vinvännen i mig blir lika besviken på ett oinspirerat kaffe där ofta beskan tar överhand; för att inte tala om den där mer flyktiga syran som inte är så charmig den heller. Inte konstigt folk häller en massa mjölk i kaffet.
Fast jag gillar Koppar’s take på malda bönor, även om det fanns en viss skepsis i början. Rostas på måndagen, vilar ett tag innan det mals, förpackas och skickas ut under onsdagen i ett specialkuvert som håller kaffet fräscht.
Mellanrostvarianten No 2 som trillar ner i brevlådan är ett specialkaffe gjort på arabicabönor från Syd- och Centralamerika och det har en fin sammansatt arom med toner av kakaoböna, torkade hallon, rostade nyanser, kanel och ett stänk tobak. Smaken är relativt fyllig men med återhållsam syra, fin sötma och mjukhet. Den lilla kakaotonen följer med till smaken och det finns även en liten kolaton, jordighet och en svag rökighet. Ett elegant kaffe som lämnar en behaglig eftersmak länge i gommen. Precis som det ska vara.
Rostningskulturen blir allt mer spännande i Sverige och bland flera aktörer så är onekligen Kafferosteriet Koppar värt att bekanta sig med.
